Överkalix-pojkar
Har spenderat lördag-onsdag hemma hos mamma och pappa i Överkalix. Eller, det var iallafall tanken, men jag måste säga att jag inte spenderade så mycket tid "hemma-hemma", utan har mest hängt med mina grabbar :) Har haft fullt upp hela tiden. Midnattssolen gör ju att det tvillar om i huvudet...vem kan gå och lägga sig när solen skiner in genom fönstret? Inte jag iallafall. Jag blir inte ens trött! Vi har suttit uppe och pratat, sett TV, skjutsat studenter hit och dit och bara inte velat gå sova. Hemma har jag många härliga kompisar som ringer och ber mig komma och "hänga" och jag är tacksam för att var och en av dem fortfarande kommer ihåg att be mig vara med, trots att jag inte har bott hemma på så länge. Dom är så söta och snälla och omtänksamma. Och det är 100% killar. MINA goa killar! ;)
Hamnade i en lång diskussion om att flytta från Överkalix i lördags. Om fördomar som finns om oss som flyttat, om vad vi känner när vi kommer tillbaka och om att jag faktiskt är samma person som jag alltid har varit, men att jag ibland måste övertyga skeptiska människor om detta. Vad jag saknar och vad jag inte saknar. Om att bli bemött med kyla innan jag har hunnit bevisa att jag fortfarande är samma snälla tjej som jag alltid har varit och att jag inte alls har blivit nån dryg person som "tror att jag är nå". Visst har jag lite mer skinn på näsan och visst tar jag mer plats än vad jag gjorde innan jag flyttade. Jag vågar säga vad jag tycker. Men vad fasen..bara att bli äldre gör ju att man förändras, så jag hoppas och tror att jag är samma person idag som jag hade varit om jag hade bott i Ökx hela tiden. Dom kan däremot inte räkna med att jag fortfarande ska bete mig som en osäker 19-åring!
Diskussionen hade jag iallafall med en väldigt ödmjuk grabb som mest var nyfiken på att veta min syn på det hela. Han var inte alls ute efter att döma, så det hela var en väldigt trevlig och vänskaplig diskussion. (Tro mig, jag har stött på motsatsen!) Jag är ju lika nyfiken på varför han har valt att bo där som han är på att veta varför jag har valt att inte göra det. Det är inte ALLA som är trångsynta och bakåtsträvande. Det finns guldkorn..och jag vet precis vilka dom är! ;)
Jag saknar inte de som vägrar växa upp. Jag saknar inte misstänksamheten mot nya människor. Jag saknar inte det ständiga problemet med att ta sig hem efter en utekväll (går inga bussar och taxi-firman svarar inte alltid på telefonen..beror på vem som har jour). Jag saknar inte pessimismen och jag saknar inte den negativa inställningen som så många går omkring med helt i onödan.
Jag saknar lugnet. Jag saknar skogen. Jag saknar midnattssolen. Jag saknar Nybyns tomater. Jag saknar Kalix Älv. Jag saknar det enkla livet. Jag saknar personer som betyder mycket för mig.
Det finns många nackdelar med att ha växt upp i, och för den delen bo i ett litet samhälle. Men det finns fasen så många fördelar också. Jag säger inte att jag vill flytta tillbaka, för det vill jag inte. Jag vill bara ha mer tid att vara där uppe. Jag älskar mitt liv som det är nu, men ibland kan det vara skönt att bara komma bort och känna lugnet. För nån dag sen fick jag frågan "om jag hade kommit hem för sommaren nu"...och det är inte ofta, men den här gången önskade jag att jag hade kunnat svara JA.
Överkalix - i hjärtat av Norrbotten
Hamnade i en lång diskussion om att flytta från Överkalix i lördags. Om fördomar som finns om oss som flyttat, om vad vi känner när vi kommer tillbaka och om att jag faktiskt är samma person som jag alltid har varit, men att jag ibland måste övertyga skeptiska människor om detta. Vad jag saknar och vad jag inte saknar. Om att bli bemött med kyla innan jag har hunnit bevisa att jag fortfarande är samma snälla tjej som jag alltid har varit och att jag inte alls har blivit nån dryg person som "tror att jag är nå". Visst har jag lite mer skinn på näsan och visst tar jag mer plats än vad jag gjorde innan jag flyttade. Jag vågar säga vad jag tycker. Men vad fasen..bara att bli äldre gör ju att man förändras, så jag hoppas och tror att jag är samma person idag som jag hade varit om jag hade bott i Ökx hela tiden. Dom kan däremot inte räkna med att jag fortfarande ska bete mig som en osäker 19-åring!
Diskussionen hade jag iallafall med en väldigt ödmjuk grabb som mest var nyfiken på att veta min syn på det hela. Han var inte alls ute efter att döma, så det hela var en väldigt trevlig och vänskaplig diskussion. (Tro mig, jag har stött på motsatsen!) Jag är ju lika nyfiken på varför han har valt att bo där som han är på att veta varför jag har valt att inte göra det. Det är inte ALLA som är trångsynta och bakåtsträvande. Det finns guldkorn..och jag vet precis vilka dom är! ;)
Jag saknar inte de som vägrar växa upp. Jag saknar inte misstänksamheten mot nya människor. Jag saknar inte det ständiga problemet med att ta sig hem efter en utekväll (går inga bussar och taxi-firman svarar inte alltid på telefonen..beror på vem som har jour). Jag saknar inte pessimismen och jag saknar inte den negativa inställningen som så många går omkring med helt i onödan.
Jag saknar lugnet. Jag saknar skogen. Jag saknar midnattssolen. Jag saknar Nybyns tomater. Jag saknar Kalix Älv. Jag saknar det enkla livet. Jag saknar personer som betyder mycket för mig.
Det finns många nackdelar med att ha växt upp i, och för den delen bo i ett litet samhälle. Men det finns fasen så många fördelar också. Jag säger inte att jag vill flytta tillbaka, för det vill jag inte. Jag vill bara ha mer tid att vara där uppe. Jag älskar mitt liv som det är nu, men ibland kan det vara skönt att bara komma bort och känna lugnet. För nån dag sen fick jag frågan "om jag hade kommit hem för sommaren nu"...och det är inte ofta, men den här gången önskade jag att jag hade kunnat svara JA.
Överkalix - i hjärtat av Norrbotten
Kommentarer
Postat av: Linda
Håller med dig i de sista två styckena..som man saknar! Och som man önskar! Men jag tror dock inte du är samma person nu som du skulle varit om du bott kvar, alla nya intryck och upplevelser som du (och jag) varit med om under de senaste 7 åren har påverkat oss och gjort att vi blivit dem vi nu är. Man kommer alltid ha den där delen av Ökx kvar i en men allt det nya har också nu tagit plats i våra själar! Men inte är, eller ens tror vi för det att vi är bättre än nån annan:) Kram!
Trackback
