Tessides

I en och en halv veckas tid har jag umgåtts med folk non-stop. Bott hemma med mamma, pappa och syster och umgåtts med vänner och familj dagar och nätter i ända. Upptåg hela tiden. Alltid nåt planerat. Missförstå mig inte, jag har njutit av varenda sekund! Nu är jag däremot i Uppsala igen. Ensam. Kontrasten gör mig galen. Rastlösheten kryyyper i kroppen och humöret går i bergochdalbana. Tänker, funderar, minns och längtar. Allt på en gång i en salig blandning. Kollar mobilen. Kan ingen ringa och hålla mig sällskap? Kollar MSN. Är ingen online som vill prata lite?

Ska ut på en löptur nu. Förhoppningsvis gör den mig lugn och sansad så att jag kan sitta i soffan och se på TV ikväll som en normal människa